45
kan försörja Maria, en, som hon vill hafva, så måtte han väl icke få korgen derför, att Maria ej tillkommit fem eller sex år förut; och hade hon det, skulle kan hända friaren icke infunnit sig.
— Kommer något sådant i fråga, hvilket gillas så väl af Marias hjerta som af vårt förnuft, så bedja vi honom vänta några år.
— Men om han icke vill det?
— Så älskar han ej Maria verkligt.
— Ack, kära Sylvén, tro mig du, kärleken väntar icke. Väntan är det samma för kärlek som vatten för eld.
— Har du glömt vår ungdom, Hedda? — frågade kyrkoherden med vek röst. — Kallnade vår kärlek under vår väntans många år, och blefvo vi icke allt mera kära för hvar andra?
— Skulle jag hafva glömt denna tid! Ack, nej, Axel, den står så klart, så troget i mitt hjerta! — svarade hans maka och ett återsken från denna lifvets solskenshöjd spred sig öfver de i detta ögonblick nästan ungdomliga anletsdragen. Men vi voro då, redan då ett undantag, och nu för tiden fins icke en sådan trohet.
Hon tystnade ett ögonblick, men fortfor sedan: — Maria måste gifta sig tidigt. En ung brud, en ung fru hör till tidens smak.
— Kära Hedda, — återtog kyrkoherden allvarsamt, — skall äfven du med ditt förstånd och din sanna moderskärlek öka det stora antalet af mödrar, hvilka föredraga denna falska ära för barnets verkliga sällhet? Hvilket klingar ljufvast i hjertat, antingen verldens omdöme: hvad den flickan blef tidigt gift! eller det ljufva, tacksamma vittnesbördet från barnets hjerta: jag är lycklig, min mor! Ur faders- och modershjertat bör all egoism, all tanke på verldens och fåfängans dom vara bannlyst; och de föräldrar, som icke se barnets sällhet från den ljusa höjd, att inga omdömen och främmande beräkningar hinna eller fördunkla den samma, äro icke värdiga denna sköna rättighet:
