Den här sidan har korrekturlästs
73
— Nej, Gustaf, den här har Maria bundit, det är din, sade Axel, vexlande blommorna och räckte den andra åt Alma.
— Har icke Maria bundit min? — utropade Alma nedslagen.
— Vill icke Alma hafva blommorna, om jag plockat och bundit dem?
— Ack, jo, det är mig lika kärt, — svarade Alma och insöp i starka drag den yppiga bukettens vällukt, samt ilade att föra den gråtande Otto ur hagen, der Harald nyss lemnat honom.
