Första kapitlet.
I dag klär du dig så långsamt som om du skulle vänta en friare, — sade fru Sylvén med icke så mild röst, i det hon inträdde till sin dotter. — Du är ju ännu på samma ställe och i samma skick, som du var för tvenne timmar sedan, — fortfor hon, i det tonen öfvergick till en sträng förebråelse. — Nutidens flickor hafva en egen talang att fördrifva tiden med ingenting; derför få de också gå der.
— Söta mamma, — stammade Maria och blickade bedjande upp från ett glas de friskaste liljekonvaljer, hvilka hon höll på att ordna, — jag har icke förr än nu fått Axels kammare rigtigt i ordning.
— Allt var der förut i ordning, och således hvad du gjort endast öfverflödiga småsaker, utan hvilka din bror säkert sofvit lika godt.
— Men Axel tycker så mycket om blommor, och tycker ändå mera om att se sitt lilla bibliotek damfritt och ordnadt.
— Det är sant; men känner jag gossen rätt, så tycker han ändå mest om, att vi på midsommarafton hafva något godt att bjuda honom på; ty man mättas min sann ej af blomsterlukt och dammfria böcker. Och sedan vår Herre ha låtit sockerärterna frodas och just till hans hemkomst
