88
sorgligt ned mot skuldran; men hon mötte sin mors blick, och det höjdes åter.
— Skall du icke dansa med Maria, Gustaf? — frågade Axel.
— Maria har ingen dans åt mig i afton.
— Du kan ju bjuda upp henne.
— Ett nej skulle göra mig ondt, och ett ja får hon ej gifva, — tillade han och fattade Almas hand för att med henne dansa en fransäs.
— Nu ser Gustaf, att det ej lönar mödan att bjuda till, — tänkte modern, som noga följt Gustaf och Maria. — Gud ske lof, att han ändå ser glad ut; det skulle eljest gjort mig ondt om den stackars gossen.
— Till huru många danser är du uppbjuden? — frågade Axel, lekande med kedjan på Marias hals.
— Till — jag vet knappt — till sex fransäser och två, nej, tre valser.
— Nå, då har du väl ingen öfrig?
— Jo en.
— Hvilken då?
— Nästa vals.
— Vill du dansa den med Gustaf?
— Om jag vill? Gustaf har ju ej bjudit upp mig.
— Jag svarar för Gustafs vilja. Får jag säga honom din?
— Ja, men du skall icke bedja honom, Axel, hör du det! Du vill väl icke heller bjuda ut din syster?
— Åh, med dig till syster behöfs det min sann icke, — svarade Axel och gick bort med budskapet.
Nu spelade det åter upp till en fransäs, den Maria skulle dansa med dagens skald.
— Får jag den äran att valsa nästa vals med mamsell Maria? — frågade brukspatronen, sedan fransäsen slutades. — Jag är väl icke så hemma med de nya stegen; men det går allt bra ändå.
