Hoppa till innehållet

Sida:H Schück Studier i Beowulfsagan 1909.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
15

jökils kvæði (Hammershaimb: Færöiske Kvæder I nr 11 och 12) samt två svenska folkvisor (Arwidsson nr 8 och 9), hvilka med all sannolikhet ursprungligen stamma från Färöarna. Sambandet mellan Grettis Saga och Beovvulf påpekades först af Vigfusson (Prolegomena till Sturl. Saga I 49 och Corp. poet. bor. II 501—503), därefter af Gering (Anglia III 74—87) samt Bugge (Paul och Braunes Beiträge XII, 57 ff., 360 ff.). Likheten mellan Ormsagan och Beowulf iakttogs först af mig i Svensk Litteraturhistoria I, 62 samt oberoende af mig af Bugge (Beiträge XII, 57, 360). Dessutom har frågan behandlats af andra, särskildt af Boer i uppsatsen Zur Grettissage (i Zeitschrift für deutsche Philologie XXX, 1 ff.).

Grettis saga är skrifven omkring år 1300 (Finnur Jónsson: Den oldn. og Oldisl. Litteraturs Historie II, 748 ff.) och är enligt Jónssons säkerligen riktiga uppfattning sammansatt af flera element, dels äldre sagor, dels också folktraditioner, »folkesagn og æventyr». Till dessa hör med all säkerhet den nu ifrågavarande episoden, som först jämförelsevis sent förbundits med Grettis person. Äfven Orms Þáttr Stórólfssonar, som föreligger först i en redaktion från slutet af 1300-talet, bör betraktas såsom en dylik folksaga, hvilken af traditionen förbundits med den starke Orms person samt lokaliserats till Sandey i Nordmöri i Norge, där det fanns en stor och egendomlig bärghåla, som, redan innan Ormsagan lokaliserats dit, ansågs vara hemvist för en jätte Dollur, hvilken omtalas i en 1127 skrifven dikt. Såsom Bugge förmodar har ljudlikheten mellan Sandey i Norge och Sandhaugar på Island bidragit till att Grettissagan lokaliserats till den sistnämda orten.

Innehållet i Grettissagans episod är följande. På Sandhaugar bodde Thorstein hvite med hustru och barn, men gården hemsöktes af onda vättar. En julafton, då hustrun begifvit sig till kyrkan, blef Thorstein bortröfvad af dem, nästa julnatt bortfördes huskarlen, men den tredje julen kom den starke Grettir till gården. Han stannade ensam i stugan och barrikaderade dörren, men vid midnatt hördes ett starkt dån, och en jättekvinna bröt in i rummet. Mellan henne och Grettir började nu ett väldigt nappatag, under hvilket Grettir släpades ut ur stugan till det närbelägna vattenfallet. Då de kommit till kanten af klippan, från hvilken vatten-