nes moder var dock ej den trollska kattan, utan en jordisk kvinna. Mot löfte att sedan få Sandö skänkte hon Orm ett par krafthandskar och försvann. Då Orm sedan vaknade, fann han handskarna bredvid sig, tog dem på sig och gick in i hålan, där han först kämpar med trollkattan, hvars rygg han slutligen lyckas bryta af, och sedermera med Bruse, som till sist också besegras af Orm.
Då vi nu skola undersöka dessa sagors förhållande till Beowulf, äro vi naturligtvis skyldiga att vara mycket försiktiga, då det gäller att konstatera ett direkt samband. Folksagorna röra sig ju med allmänna motiv, och dessa kunna ofta vara ganska lika, utan att det dem emellan existerar annat samband än det, som beror därpå, att folkfantasien öfverallt rör sig med samma formler och efter samma lagar. Men äro en mängd motiv lika, äro dessa vidare säregna och ordningsföljden dem emellan något så när densamma, har man onekligen goda skäl för antagandet af ett direkt samband emellan de olika sagorna. Vi skola då ur denna synpunkt jämföra Beowulf med de båda nyss relaterade sagorna.
1) Viktigt är, att de båda demonerna i bägge fallen äro mor och son. I Beowulf hemsökes hallen först af Grendel, och sedan han blifvit besegrad, kommer modern, som bortröfvar Äskhere, men uppsökes i hålan af Beowulf och dräpes af denne. I Grettis saga hemsökes hallen först af jättekvinnan, som besegras, hvarefter Grettir intränger i hålan och dräper jätten. Val finnes här icke någon direkt uppgift, att paret varit mor och son, men detta uppgifves däremot i parallelsagan om Orm.
2) Ännu viktigare äro de dubbla striderna. Både i Beowulf och i Grettis saga står den första striden i huset och den andra i trollets håla. I Orms saga utkämpas väl bada striderna i hålan, och detta torde ock vara det ursprungliga; den förste hjälten nedtränger i dödsriket, där han dräpes. Men äfven här finnes en reminiscens af att också denna saga kombinerat grundmotivet med motivet om det förtrollade huset, ty trollkattan infinner sig först i Asbjörns tält, där hon dödar 20 män.
3) En karaktäristisk detaljlikhet ligger vidare däri, att Grendel