18
i striden mot Beowulf förlorar sin arm, som afslites från skuldran, liksom Grettir afhugger trollkvinnans arm.
4) Karaktäristisk är också den slutliga kampens skådeplats. Beowulf dyker ned till träskets botten, och därifrån släpas han af Grendels mor in i en håla, som har formen af ett stort hvalf, dit vattnet icke tränger in, men som svagt upplyses af en eld. Ed dylik vattenfri håla på bottnen af ett träsk gör emellertid äfven i en saga ett oursprungligt intryck, och det förefaller, som om de nordiska sagorna här bättre bevarat det ursprungliga motivet. I Grettis saga befinner sig hålan vid vattenfallet, men ligger öfver vattenbrynet. Liksom i Beowulf brinner en eld inne i hålan. I Orms Þáttr är hålan likaledes belägen öfver vattnet.
5) Mycket karaktäristisk är en annan detalj likhet. Då Beowulf störtat ned i träsket, stanna danskarna väntande vid stranden, men sä se de, huru vattnet blodfärgas, och de tro då, att Beowulf dräpts, samt begifva sig därifrån. Pä samma sätt stannar presten vid vattenfallet, sedan Grettir störtat sig ned i detta. Men då trollets blodiga inälfvor flyta upp till vattenbrynet, förmodar han, att Grettir fallit, och flyr.
6) Mera dunkel är en annan punkt, där filologerna trott sig finna en öfverensstämmelse. Beowulfs eget svärd, som kallas hæftmece (= skaftsvärd, svärd med ett egendomligt fäste) biter icke på trollet, och han kastar därför bort det, men i det kritiska ögonblicket varsnar han i hålan ett jättesvärd, och med detta dräper han odjuret. I Grettis saga spelar också detta svärd in, ehuru berättaren synes hafva glömt det ursprungliga motivet, som synes vara det inom folksagan vanliga, att hjälten blott kan dräpas med ett visst vapen. Det svärd, jätten begagnar, kallas här heptisax (= svärd med egendomligt fäste), men berättaren låter honom dräpas icke med detta, utan troligen med Grettis eget vapen, ehuru det också här berättas, att jätten (icke Grettir), då hans »heptisax» blifvit obrukbar, griper efter ett i hålan hängande svärd.[1] I Orms Þáttr har motivet ersatts af de krafthandskar, som hjälten får af Bruses
- ↑ Vigfusson fäster enligt min mening en öfverdrifven vikt vid själfva svärdsnamnen, som han anser vara hapax legomena inom den anglosaksiska och isländska litteraturen. Hvad den anglosaksiska litteraturen beträffar, är detta mindre
