Hoppa till innehållet

Sida:H Schück Studier i Beowulfsagan 1909.djvu/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

36

ankomst till och affärd frän Danmark, och då samme Skiold som bekant återfinnes hos Saxo, är det utan vidare klart, att Beowulfskvädets författare här stöder sig på en rent dansk tradition.

Vända vi oss nu till det parti af dikten, som upptages af striden mot Grendels moder, finna vi, att detta parti saknar alla egentliga episoder. Men väl förekomma där ett par anspelningar, som visa, att författaren ägde en ganska rik kännedom om Danmarks episka diktning. Om den ena anspelningen, på Heremod, har jag nyss talat. Den andra (v. 1164, 1165) anspelar på den kommande fiendskapen mellan Hrodgar och hans brorson Rolf Krake. Skalden berättar, huru drottningen går fram till dem, och fortsätter: »då ännu förband vänskap dem; den ene var den andre trogen». Så obetydlig denna anspelning än är, visar den dock, att författaren känt till den säkerligen redan på 700-talet rika danska diktningen om Rolf Krake. Längre fram i dikten förekommer för öfrigt en annan allusion (v. 2158—2161) på Rolf Krakes fiende Hjarvard.

Episoderna börja först i det stycke, som skildrar Beowulfs hemkomst till götarnes land och hans mottagande där — ett parti, som troligtvis, hvad hufvudhandlingen beträffar, är fritt diktadt af den engelske skalden, utan något stöd i de nordiska kväden och sagor, han hört. Men icke dess mindre återgå episoderna äfven här till danska sagor. En af dem skildrar tämligen utförligt danskarnas tvist med barderna, och bakom denna hänsyftning ligger utan allt tvifvel en rik, dansk historisk diktning, som dock icke tyckes hafva haft något samband med Beowulfs egen historia och därför icke gärna kan hafva tillhört dennes saga. Att denna episod nu befinner sig i Beowulfskvädet, måste således bero därpå, att den konstskald, som bearbetat ämnet, själf infogat denna digression med ledning af andra danska dikter, som han hört.[1]

Den andra episoden (v. 1931—1962) afser konung Offa och dennes stolta drottning Trydo.

I sitt nuvarande sammanhang värkar denna framställning rent stötande abrupt. Skalden omtalar det götiska konungapalatset,

  1. En annan allusion på samma diktning finnes i den första afdelningen v. 81—85.