lägga twenne rödlökar, af hwilka förut det yttre skalet blifwit borttaget; dessa draga till sig all elak smak, utan att meddela caffet deras egen.
Detta kaffets rostande eller brännande är nu den första, och jag kunde wäl tillägga, den wigtigaste operationen wid kaffeberedningen; ty deraf beror hufwudsakligen den goda eller elaka smaken af denna förträffliga dryck. Hela konsten består deri, att träffa den rätta graden wid rostandet; hålla wi på för länge dermed, så bortdunstar den fina oljan eller förwandlas till en skarp och kådaktig olja, och slempartiklarne förena sig med de grofwa jordhaltiga; rostas det deremot för litet, så förfinas oljan ej tillräckligt, för att sedermera kunna förena sig med wattnet: men i hwarje fall går kaffets fina smak förlorad. Skulle likwäl af förseelse den rätta graden förfelas, så är bättre att rosta bönorne för litet än för mycket. En wäl rostad böna måste äga en mörkgredelin färg, eller rättare, Lewantiskt kaffe bör wara kanelbrunt, men en sämre sorl kastanjebrun, bönan bör lätt kuna sönderkramas mellan fingrarna och inuti wara ljusbrun.
Framförallt måste man från det råa kaffet afsöndra alla felaktiga bönor, sten och annan obehörighet, och sedan man efter behag skållat detsamma, slår man det i kaffebrännaren. Denna bekanta maschin till den kafferostandet bör bibehållas i så godt stånd, att icke ringaste öppning finnes derpå, hwarigenom ångan af de rostade bönorne kunde uttränga. Inuti måste den wara slät, hwarken knölig eller ojemn, emedan bönorne i sådant fall, wid kaffebrännärens omwändande, fastnar emellan ojemnheterne, och icke allenast sjelfwe förbrännas, utan äfwen smitta de närmaste bönorne. För öfrigt bör qvantiteten af kaffebönor stå i ett riktigt förhållande till kaffebrännarens storlek; ty om denne fylldes för mycket, skulle bönorna lika litet erhålla den tillbörliga rostningen, som om man lade dit för litet bönor: i första händelsen skulle de rostas för litet, i den sednare för
