Holländarne äro ock de som sedermera gjort sig bästa gagnet af Sillfångsten.
Midt på sommaren, sedan de längsta dagarna äro förbi, börjar Sillen at samlas och stryka tilsamman i stora hopar, och då äro de så kallade Sillfångare redan ute. Första natten efter St. Johannis börjas fångsten, efter gifwen wanlig signal. Wid solens nedgång utlägges noten, som wanligen består af 50 armar, och åtminstone är 1200 fot lång, samt ofwantil behängd med tomma tunnor; och om morgonen derpå, twå timmar efter solens upgång drar man densamma up. Båda delarne kosta mycket arbete.
För at ditlocka Fisken uptänder man et eller flera ljus, som fästas wid en sno och blifwa flytande på wattnet. Fisken följer ljusskenet, och kommer af sig sjelf i myckenhet i noten. Sillen plägar ligga på ryggen, och utsprider då genom sin hwita buk en glans som tjenar fiskaren til ledare. Fiskaren far då intil med sina ljus, då Sillen wänder sig om, följer ljuset efter och narras uti den utlagda fiskredskapen.