warit tilräcklig för at utgöra en laddning, förd hem.
Wanligen plägar man börja med fisket nedanför Hetland wid Fayrhyl, och detta warar intil långfredagen. Sedan fortsätter Fisken, som kommer från Nordsjön, widare sin kosa åt syd eller sydost, til Englands kuster. Den som då är tilräckligen försedd med proviant följer Sillen efter; de andra fara hem för at å nyo proviantera, och wända sedan tilbaka; således kan en buise wäl twå eller tre gånger om året fara ut på sillfångst.
Ifrån de Engelska kusterna, hwarest största fångsten sker från Augusti intil medlet af November mellan Scarbordug och Themsens mynning, tar Sillen sin kosa til de Flandriska kusterna; den som der fångas kallas Nederländsk Sill. Den går i sådan mängd på näten at man ofta är nödsakad afhugga dem, emedan lasten annars skulle blifwa för tung.
En antagen båtsman på sillbuiserna är icke förbunden at tjena längre än til St. Andreä dag, då den ordentliga fiskfångsten tar slut. Wid denna
