icke alla; då man kan wara tilreds at taga af honom.
Den agn, som man sätter på kroken, måste wara passad efter det slags fisk som man ärnar fånga. Och derföre är nödigt at känna hwad som bäst smakar hwarje slag af fisk, såsom ock wid hwilka tilfällen och årstider Fisken helst biter. Såsom:
Til agn för Norss, Sarf[1], Foreller, Mört, Rödfisk[2] och dylika tar man wanligen regnmaskar ur gammal mist, eller de som ligga på fugtiga ställen under stockar, bräder eller flata stenar. Dessa maskar förer man med sig i en liten burk eller annat kärl, antingen helt allena blott täckta med litet jord, eller, om tilgång är dertil, inblandade med litet honung eller hägersmaltz.
Sedan masken är fästad på kroken, fugtar man den med spott; och har man kräftkött at sätta på kroken,
