med streken, framskjutas under isen från ena öpningen til den andra. Wil man blott nyttja en stång, så binder man i densamma det strecket som tilhörer öfra ten.
Om stången, under detta göremål, skulle löpa på sida och icke framkomma midt under nästa wak, så måste man hafwa til hands en lång hake, som man förer under isen och griper omkring med, för at såmedelst fatta stången och widare fortskaffa densamma tillika med strecket och nätet. Men om stången har gått så aldeles på sned ifrån öpningen, at man med nämnde hake icke kan fånga henne, så måste man hugga et nytt hål på isen för at kunna tilse hwarest hon ligger och föra henne rätt. Detsamma kan dock nästan altid winnas med mindre beswär och tids-spillan, om man blott drager stången tilbaka och jämkar den åt alla håll tils den synes i öpningen wid nästa hål dit hon ärnas. Detta kan ej gerna misslyckas, om afståndet mellan båda wakerna ej är större än stångens längd.
Der nätet slutar, lemnas et hål, hwarigenom det uptages tillika med
