han icke förmodade någon förändring i sin wäg) då han, förr än han ännu hunnit komma sig åter före, kan pryglas med stänger och påkar tils han dör. Härwid böra flera personer wara behjelpeliga.
Grafven måste wara någorlunda bred, inemot twå alnar, annars kilar den större Ålen twärtöfwer. Är grafwen sandig, eller om man annars beströr henne med sand, så är det så mycket bättre, ty sanden häftar wid Ålens slemmiga hud, gör honom matt och betager honom sin spänstighet. Ännu bättre uträttas detsamma genom aska; derföre, om man ej har tilfälle, at genom en uptagen graf afskära ål-wågen, så gör det tilfyllest om man blott beströr den twärt öfwer med aska, någorlunda tjockt. Då Ålen om morgonen beger sig tilbaka, och passerar öfwer askan, så häftar denna, ännu bättre än sanden, wid dess klibbiga hud, gör fuktigheten til en del förtorrkad, hwarigenom han mattas och har swårt för at komma fort. Nu mera kan han ganska lätt dödas, eller, om man så will, fångas oskadd med händerna, och kastas i friskt
