skaffade sig god och ren strömsand och dermed upblandar leran innan den knådes til kulor och ges åt Fisken; ty sanden renar Fiskens inälfwor, betager honom den muddriga och slemiga smaken, gör honom friskare och långt mera kry än han war förut.
8) At locka Fisken i ryssior eller mjärdar på tie tunnelands widd deromkring.
Man tar magen, märgen, benen och hufwudet af en Fiskhäger, bränner altsamman til et pulver, som wecklas i et kläde och bindes i ryssiorna; så kommer fisken dit på tie tunlands afstånd, och de som ej få rum at slippa in, förblifwa, liksom tjusta, en god stund stående derutanför.
9) At twinga Fisken til at följa sig hwart man wil.
Man tar hampfrö, kokar dem tils de brista, sammanrifwer dem med krukmakarelera, blandar dertil litet komist, mjukkokta ärter, stötta carlinsrötter, honung och lakrits, gör en massa deraf, och bestryker dermed ryssjorna och notar-
