Sida:Handbok wid den nu brukliga Finare Matlagningen-6 upl.djvu/133

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
125
Fiskrätter.

N:o 261. Salt Lax, kokad som färsk.

Tag så stort stycke, som behagas, af sidan på laxen; twätta och lägg det i tillräckligt watten, hwarmed ömsas twenne gånger om dagen, tills det blifwit wäl urwattnadt, hwartill plägar åtgå 5 dagar; derefter skäres laxen i stycken och kokas i watten, med pålagd grön dill, hel peppar och lagerbärsblad; när den är kokt, upplägges både laxen och spadet, hwar för sig, att kallna; sedan nedlägges laxen i en kruka, och af spadet skummas det feta wäl bort, hwarefter spadet uppkokas och litet ättika slås deri; sedan silas det, och när mesta hettan är afgången, slås det öfwer laxen.

N:o 262. Kokad Gerss.

Den fjällas, urtages och kokas uti lindrigt saltadt watten, men tål ej koka länge, ty då förlorar den sin fina smak. Såsen dertill göres af färskt smör, hwilket fräses med litet hwetemjöl, och derpå hälles af fiskspadet, att såsen blifwer lagom simmig. När den kokar, iwispas en ägg-gula, hwarefter såsen gifwes i såsskål till fisken.

N:o 263. Kokad Id.

Den fjällas icke, utan endast urtages och sköljes, samt kokas i litet watten, med hel peppar, lagerbärsblad och salt; derefter anrättas den, och ätes med rifwen pepparrot, uppblandad med några skedblad söt grädda och litet stött socker, samt ättika gifwes dertill wid bordet. Id kan, likasom braxen, inläggas i sitt eget spad; den anrättas då kall, och ätes,

lika-