Sida:Handbok wid den nu brukliga Finare Matlagningen-6 upl.djvu/136

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
128
Fiskrätter.

den kännes wara mör; ty om den kokar längre, så hårdnar den. Derefter upplägges fisken på durkslag, och wattnet afkramas wäl; emedlertid bör man hafwa förwällt risgryn i watten, att de blifwa tjocka som gröt: då lyftas de af elden, och ett stycke godt smör lägges till grynen; när det blifwit wäl smält och omrördt, stjelpes fisken i ett djupt fat, och dertill lägges lika mycket af risgrynen, samt omblandas fort att det ej hinner att kallna; derefter packas den åter i durkslaget, eller i hwad form man behagar, blott den först kringsköljes med hett watten; sedan stjelpes fisken på fat. Sås dertill göres af sammanfräst smör och mjöl, hwartill hälles af fiskspadet, att såsen blifwer lagom tjock. När den dermed kokar, ilägges mera smör samt salt och peppar, som omröres wäl, och några skedblad deraf öses öfwer den uppstjelpta fisken; resten af såsen gifwes i såsskål dertill.

N:o 272. Stufwad Stockfisk.

Fisken bultas, wattlägges, förwälles, uppkramas och plockas som den föregående. Morötter, ungefärligen en fjerdedel emot fisken, skrapas och skäras twärs öfwer i tunna skifwor, och fullkokas i litet watten; derefter sättes en kastrull på elden med ett stycke smör och en näfwa hwetemjöl; när det något fräst tillsammans, påhälles så mycket söt mjölk att deraf blifwer en lagom simmig sås. Då den kokar, ilägges fisken tillika med de kokta morötterna, litet socker, salt och stött peppar; när den dermed smått kokar, är den färdig att

anrät-