Sida:Handbok wid den nu brukliga Finare Matlagningen-6 upl.djvu/157

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
149
Gröna Rätter.

hwarmed den får fullkoka. Då afredes kålen med litet sammanfräst smör och mjöl, samt den saften som kålen kokat uti; men om spadet skulle wara för litet, ökas det med bouillon; en nypa stött starkpeppar och några droppar soja ilägges, att kålen får wacker gulbrun färg. Derefter omskakas den wäl öfwer elden, hwarefter den är färdig att serveras till färsk eller salt skinka, swin-quarré, refbensspjäll, äfwensom till späckadt och stekt oxkött, hjerpar eller annan fågel.

N:o 313. Broccoli, en sort Kål.

Denna kål wäxer med långa stockar, hwilka böra wäl rensas: öfwersta kronan deruppå skall noga aktas, och derwid lemnas en fingers lång stock; sedan skäres det öfriga af stockarna i qwarters långa bitar, hwarefter de läggas uti kokt watten med ett stycke färskt smör. Då de äro kokta, tagas de nätt upp, och läggas på en ren handduk, att wattnet drages ur dem. Sedan anrättas Broccolin på täckfat, med sin tillhöriga sås öfwer, hwilken tillredes på följande sätt: Smör och mjöl sammanfräses, och derpå hälles god bouillon, att såsen blifwer lagom simmig då den uppkokar, hwarefter en nypa starkpeppar och några droppar dragon-ättika ilägges, då såsen är färdig att slås öfwer kålen på fatet.

N:o 314. Stufwad Blåkål.

Blåkålen bör wara frusen, innan man deraf tager till stufning. När kålen är wäl

rensad