Sida:Handbok wid den nu brukliga Finare Matlagningen-6 upl.djvu/174

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
166
Såser.

N:o 361. Anjovis-Sås.

Godt smör och mjöl får fräsa, fiskspad hälles derpå, ett skedblad anjovislake eller några anjovisar iläggas, att såsen blir lagom salt; då den dermed något kokat, borttagas anjovis-benen och såsen afredes med ett skedblad grädda, sammanwispad med en ägg-gula; litet socker kan äfwen iläggas, om man behagar.

N:o 362. Rörd Smör-Sås.

Till ungefär ett qwarter sås lägges en half mark godt smör, samt ett struket skedblad hwetemjöl i en kastrull, som sättes på elden och omröres flitigt tills det fräser. Då spädes derpå med fiskspad eller kokt watten, tills såsen blifwer lagom tjock; med wispning fortfares under allt det såsen kokar, att den blifwer fraggig. Denna sås nyttjas till flere slags fisk.

N:o 363. Smör-Sås med Pepparrot.

Såsen göres som den föregående; men när den skall anrättas, ilägges rifwen pepparrot, och kan den då ätas till kokt gädda och braxen. — Till kokt gädda kan äfwen nyttjas skirdt smör och rifwen pepparrot.

N:o 364. Ostkake-Sås.

Godt färskt smör, af ett äggs storlek, lägges uti en kastrull att fräsa med litet mjöl; söt grädda slås deruti, att såsen blifwer tunn, och wispas sedan tills den kokar: då ilägges socker och litet canel efter smak. När den åter kokar, wispas deruti 4 ägg-gulor,

samman-