Hoppa till innehållet

Sida:Handbok wid den nu brukliga Finare Matlagningen-6 upl.djvu/273

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
265
Bihang.

tillsammans uppkokas och ställes att klarna; sedan skummas det wäl. Nu glödgas en ny grof spik eller jernten, som afkyles i honingen; detta förnyas 5 à 6 gånger, hwarefter den åter uppkokas och skummas; härigenom förgår den waxaktiga smaken alldeles. Bär, syltade härmed, blifwa nästan lika goda som med socker; och kan man med 25 lod honing sylta lika mycket som med ett skålpund socker.

N:o 575. Mjöd.

Till en kanna honing tages 9 kannor watten, hwilket slås uti en kittel, tillika med honingen, som sönderröres deruti. Under kokningen skummas det wäl; sedan ilägges en näfwa humla, hwarmed det får koka en god timma, eller tills en fjerdedel är inkokt, hwarefter det genom hårsigt silas i ett rent trädkäril, som ej har någon osmak, der det får stå tills mesta hettan är afgången: då ilägges 4 à 5 skedblad jäst, hwarefter kärilet ganska wäl öfwertäckes och får stå i fyra dagar, efter hwilken tid det silas genom en ylleduk och hälles på en ankare, hwari läggas 5 lod rensade, twättade och med rent linne torkade russin, skalet af 4 citroner, och en näfwa af de gula blommorna uti nyss plockade oxläggor, när sådane finnas. Ankaren tillsprundas wäl och lägges i källaren, då mjödet fjorton dagar derefter aftappas på bouteljer, som korkas och hartzas wäl.

N:o 576. Honings-Win.

Man uppkokar 12 kannor watten i en

kit-