det åtminstone kommer att bli stående i 10 à 12 dagar. En eller par gånger om dagen öppnas sprundet något litet, på det ångan får gå ut. Emellan hwar gång täppes sprundet wäl till, och så länge man hör, då örat lägges till sprundet, något sus eller kokning, måste med sprundets öppnande fortfaras, fastän det skulle räcka längre än de förr nämnda 10 eller 12 dygnen. Men sedan tillslås wäl och öfwerhartzas både sprund och swickhål, och kärilet nedsättes i källaren, der det åtminstone till följande medio Maji bör ligga orördt, och i samma läge warsamt aftappas på bouteljer, som wäl korkas, och är då färdigt att drickas; men förbättras ganska mycket, om det ett år får stå på bouteljer innan det nyttjas. Man aktar sig noga, att ej dricka lägges i samma källare, som kunde förorsaka ny jäsning, och ankaren deraf sönderspricka.
Anmärkning: 1:o Bären böra wara de mognaste som kunna fås; och om de äro wäl saftfulla, kan något mindre deraf tagas; men mera bär, om de äro torra utaf sig. 2:o Sockret måste wara sönderhugget i små bitar, att lätta smältningen. 3:o Skulle efter bärens jäsning, då fällen borttages, wisa sig något mögel, aftages det med en sked innan pressningen sker. 4:o Ju längre winet får ligga på dess käril, desto bättre blifwer det; men då det aftappas på bouteljer, bör det ske på en gång, eljest surnar det qwarlemnade. Om det på bouteljer får ligga 3 à 4 år, winner det derigenom betydligt i smaken, samt blir ljusare till färgen.
