Sida:Handbok wid den nu brukliga Finare Matlagningen-6 upl.djvu/280

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
272
Bihang.

stötas bären wäl sönder med en stöt af björkträd. Straxt derpå har man tillhands uppkokadt källwatten, som är afswalnadt till ljumhet, hwaraf till hwarje kanna bär slås ett halft stop, och omröres med en björkstöt eller spade, samt hålles sedan ett dygn tilltäppt med wäl ombundet linne uti ett swalt rum. Efter denna tids förlopp silas saften från bären, hwilka stötas åter och utpressas, hwarefter den erhållna musten slås till den saft man redan äger; sockret tillblandas och omröres tills det hunnit wäl smälta, hwarefter alltsammans silas, helst i ett käril, uti hwilket man tillförene haft win; men icke fullare än att omkring 2 kannors rum är öfrigt, hwarefter kärilet, med löst sprund, nedsättes uti god källare, men efterses dagligen, emedan det jäser starkt. Efter 8 dagar fylles kärilet med lika tillredd saft, hartzas wäl, och ligger minst 3 månader innan det tappas på bouteljer. Men ju längre winet får ligga på ankaren, desto bättre blir det.

N:o 584. Körsbärs-Saft.

Körsbären tillika med stenarne sönderstötas och hällas i en skål eller kruka, hwari de blifwa stående till nästa dag; då frånsilas saften och wäges, och till hwart skålpund saft tages ett halft skålpund socker, som tillsammans med saften friskt uppkokar 2 à 3 gånger, men wäl skummas mellan hwarje gång. När saften sedan är wäl kall, tappas den på bouteljer, som korkas, hartzas och förwaras i källaren.

N:o