genast må afrinna. Som härtill fordras en myckenhet salt, så bör nämnas, att samma salt kan nyttjas i flera år till detta bruk, om det utbredes och torkas emellanåt. När kålen skall nyttjas, uppskakas den ur saltet och sköljes med hett watten. Sedan sättes på elden en stor kastrull med watten, att kålen har godt rum, hwilken ilägges när wattnet kokar, och blifwer deri liggande tills det åter wäl uppkokar. Då uppsilas kålen, och annat watten påsättes, hwari kålen lägges, men upptages när det uppkokar; på detta sätt fortfares tills all sältan är ur kålen, då den stufwas som färsk (se N:o 319, 320), och är nästan lika god.
N:o 594. Att salta Spenat.
Man tager spenat det senaste man kan om hösten, rensar den fri från stjelkar och frön, hwarefter den nedlägges i en ren bytta, och deröfwer slås så mycket skarp sallake, att den står öfwer spenaten, hwarpå botten och liten tyngd lägges, som håller den ner. När, om wintern, något deraf skall nyttjas, förwälles den i flere watten, tills sältan är urdragen, och tillagas alldeles som färsk spenat.
N:o 595. Att torka Turkiska Bönor.
Störbönor tagas innan de äro fullwuxna, rensas som wanligt och läggas i en kasse, som nedsänkes i en kokande wattengryta, der den blifwer liggande tills wattnet å nyo friskt kokar. Då upptagas bönorna och utbredas på linne, hwarest de få ligga tills
