Sida:Handbook huruledes Gudztiensten-1614.djvu/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
LXVIII

kommer HERren som haffuer sagdt/ Then på migh troor/ honom skal iagh/ Vpwäckia på then sidhsta dagh.

Tå moste tu få honom igen/ Hans dödha bådhe qwinnor och män/ Them giffuer han allom tillijka/ Ewigt lijff vthi sitt Rijke/ Amen.

Simeonis Loffsång/
Lucæ 2.

MEdh glädhie och fridh faar jagh nw hädhan/ Alt effter Gudz wilia/ Medh ett frijt modh från thenna werlden/ wil iagh nw skilias/ Effter the ord som Gudh haffuer loffuat migh/ Dödhen skal min sömpn warda.

Thet gör alt JEsus CHristus Gudz Son/ Then trogne Frelserman/ Then iagh haffuer seedt medh mijn öghon/ Jagh troor wist at han/ Är wårt lijff och all wår saligheet/ J nödh och dödzens wånda.

Then haffuer tu Herre satt fram/ För alt folck aff stoor nådhe/ Och til hans Rijke j alle land/ Låter biuda och rådha/ Medh titt dyra och helgha ord/ Som synder och nödh kundgöra.

Han är thet klara och saligha liws/ Som vplyser werlden all/ och ledhsaghar henne til Gudz hws/ Vthaff mörkzens qwaal: Han är satt til Jsraels prijs/ Saligheet frögd och glädhie/ A M E N.

När
S