Sida:Handbook huruledes Gudztiensten-1614.djvu/157

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
LXXII

vndergiffuit är/ skal wandlas til itt ewigt lijff. Och är thenna lekamligha dödhen rätzligha icke annat än een ändalycht på the synder och bedröffuelse/ som wij här j werldenne medh beswäradhe äre/ Och kallas j Scrifftenne en sömpn/ och the Christne som dödhe äro/ säyas soffua/ in til then ytersta Domen/ Tå skola the alle vpstå igen/ och bliffua så medh Gudhi vthi ewinnerligh glädie. Och effter wij haffue sådant förhoppas och förmodha/ skole wij icke alt för mykit bekymbra oss öffuer wåra framledna wener/ vthan loffua och prisa Gudh/ som oss thenna tröst giffuit haffuer/ och thet fulkomligha tilsaght/ at wij medh them skole vpstå igen/ och leffua tilhopa förvthan enda.

Låter oss höra hwadh Esaias. Hesekiel. Job. Predicaren. Syrach. S. Johannes. Paulus. ETc. scriffua om the dödha.

TJne dödh skola leffua/ ochEsa. 26. medh lekamen vpstå igen/ Waker vp och berömer edher j som liggen vnder jordenne/ ty tijn dagg är een gröön marks dagg/ och jorden skal giffua ifrå sigh the dödha.

Then
T