MJN Son/ När een döör/ så begråt honom/Syrach. 38. och beklagha tigh såsom then ther stoor sorgh fått haffuer/ och sweep hans kropp effter tilbörligheet/ och låt komma honom ährliga til graffua/ Tu skalt gråta bitterligha/ och hierteligha bedröffuat wara/ och klaghogråt hålla/ ther effter som han warit haffuer/ åt minsto een dagh eller twå/ på thet man icke skal förtala tigh/ Och tagh och så åter hugswalelse igen/ at tu icke sorghfull warder/ Ty aff sorgh kommer dödhen/ och hiertans ångest förswaghar kraffterna. Sorgh och fattigdom gör hiertana wee vthi frästelsen öffuermåttona. Låt icke sorgena in vthi hiertat/ vthan slå henne ifrån tigh/ och tänck vppå ändan/ och förgät thet icke. Ty ther är intet igen kommande/ thet hielper honom intet/ men tigh gör tu skadah. Tänck på honom/ såsom han är dödh bliffnen/ så moste tu och döö/ J gåår borde migh/ j dagh tigh.
EEn vsel och semmerligh ting är medh allaSyrach. 40. menniskiors leffuerne/ alt ifrå modherlijffuet in til thes the i Jordenne/ then allas wåra modher är/ begraffuen warda/ Här är altijdh sorgh/ fruchtan/ wenta och på sidstonne dödhen/ Så wäl när then som j stoor ähro sitter/ som när then ringasta på Jordenne/ Så wäl när then som Silke och Krono bär/ som
när then ther j grofft blagarn klädd är.
