Sida:Handbook huruledes Gudztiensten-1614.djvu/172

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

på menniskiona. Therföre är thet omöghelighit/ at tu/ eller någhor menniskia skulle kunna warda gripin/ vthan medh hans wilia.

Så skalt tu ock intet twifla/ at Gudh är tigh doch en mild och barmhertigh Fadher/ och gör all ting för titt bästa. Ty en godh Fadher plåghar ock vnderstundom bruka rijset widh barnet/ när thet bryter/ Så haffuer ock nu Gudh giordt medh tigh/ slagit tigh medh sitt Fadherligha rijs/ j thet/ at tu för tina misgerning äst gripin worden/ och satt j fängelse. Och än tå thet är tigh bittert och hårdt på gå/ så är thet tigh lijkwäl nyttigt til tinne siäl. Thet weet tin himmelske Fadher bättre än tu sielff. Therföre skalt tu giffua tigh honom j skön/ och låta honom medh tigh betämma. Han scraffar tigh wäl/ men then han straffar/ sägher Scrifften/ then elskar han. Tu wast kommen j Dieffuulsens snaro/ och fallen j then synd/ för hwilka tu nu gripin äst. Dieffuulen beswek tigh/ och kom tigh til at sådant göra/ och wille ther medh dragit tigh til ewinnerligh fördömelse. Til thenna tijn farligheet/ haffuer Gudh tin himmelske Fadher nådeligha seedt/ och tagit tigh vthu dieffuulsens händer/ och legger tigh nu itt timeligit straff på thet ringa är emoot thet som tigh förstoodh/ och warar en liten tijdh. Hwar Gudh j så måtto icke hadhe seedt til tigh/ och låtit tigh bliffua

gripin/ hadhe warit stoor wådhe om tina siäl/

at