Sida:Handbook huruledes Gudztiensten-1614.djvu/179

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
LXXXII
Ther effter må man siunga/ Wij som leffue på werlden här etc. Eller och någhon annan Gudheligh Psalm. Sedhan må Presten säya til honom

KÄre bordher [1] / tänck nu på ingen ting/ vthan på Jesum Christum/ som haffuer lijdhit dödhen för tigh/ twifla intet han är wisserligha medh tigh/ och gör tigh bijstånd. Och än tå tu lijdher dödhen/ som een ilgerningsman/ så må tu doch wara glad/ at tu lijdher medh Christo/ såsom Röffuaren giorde/ Tu döör medh Christo/ Thet är/ j Jesu Christi kundskap. Therföre skalt tu och wisseligha komma medh honom j hans Rijke. Och iagh sägher tigh nu fulkomligha til på Jesu Christi wägna/ at idagh skal tu wara medh honom j Paradijs/ Therföre giff tigh Gudhi j wold och sägh til tin himmelska Fadher/ såsom tin Frelsare och återlösare Jesus Christus sadhe på Korset: Fadher j tina händer befaler iagh min anda.

När tå ther til kommer/ at han skal rättas/ begynner Presten siunga: Nu bidhie wij then helighe And/ etc.

HWar och så hände/ såsom offta skeer/ at then som rättas skal/ haffuer ingen skul j then

saak han är beklaghat före/ honom må man

och
  1. syster.