Sida:Handledning i vira.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
21

goda handkort kunna sådana spel vinnas, äfven om trumffärgen ej är synnerligen god. Detta är däremot svårare i 8 spel, där trumffärgen gärna bör vara tämligen solid och där följaktligen en bättre entré erfordras. 9 spel är ett sällan förekommande bud.

Muntergök är ett farligt, men ofta förekommande misèrespel. Såsom lämpliga entréer må nämnas två kortare sviter nedifrån, t. ex. tvåa, trea, femma och tvåa, fyra, sexa eller en längre svit af 5 à 6 kort och ett par tvåor. Man söker då i talongen hvad som fattas. Däremot bör man aldrig i talongen söka tvåor; det lyckas någon gång, men misslyckas i regeln. Köpmisèrer på ett, två och tre förekomma mindre ofta, då man vid dem ej äger rätt att efter köpet bortlägga något kort. För köpmisèrer på fyra, fem och sex bör man gärna hafva entré, d. v. s, en tvåa och ett eller ett par låga kort, i tre färger. På två goda färger kan man dock köpa, möjligen äfven på en längre färg och ett par tvåor; detta sista är dock ej någon god entré. En ensam trea eller smärre ihåligheter, såsom tvåa – femma efter hvarandra i en färg, böra för ingen del föranleda spelets nedläggande, då korten lätt kunna sitta så att dessa farligheter ej hafva något att betyda. Dessutom händer, att de felande korten finnas bland dem, som blifva kvar af talongen äfven sedan motspelarne gjort sitt köp. Alltför mycket får man dock ej lita på den omständigheten, att några för spelet viktiga kort skulle ligga kvar i talongen.

Gaskar äro spel, som ganska ofta förekomma, särskildt de på 4 och 6. I gaskspelen gäller det hufvudsakligen, att genom en kombination af spelarnes bud med sina egna kort söka beräkna talongens innehall. Sålunda kan t. ex. ett pass på en muntergök gifva anledning till en trumfgask och ett pass på en turné till en misèregask. Särskildt vid de små gaskarne på 1 och 2 gäller det dock att tillse, att man vid trumfgasken ej kastar för höga och vid misèregasken ej för låga kort, ty af de bortkastade korten har man egentligen ingen annan nytta än den, att de ej sitta på motspelarnes händer. Har man i allmänhet höga kort, men en eller ett par tvåor utan följande låga kort, lämpa sig dessa helt naturligt för en misèregask, liksom vid låga kort ett eller ett par äss eller äss och kung i en färg lämpa sig för en lägre trumfgask. Då man spelar gask på 4 i misère,