Hoppa till innehållet

Sida:Handledning i vira.djvu/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
23

förloras, andra åter anse att ett solo ej behöfver vara alldeles själfklart, och att man är i sin goda rätt att bjuda solo, endast man själf anser att spelet kan spelas hem. Den senare åsikten torde nog vara den mera riktiga; den medgifver spelarne rätten att någon gång passa för solo, hvilket enligt den förra åsikten måste anses så godt som otänkbart eller åtminstone endast kunna ske i yttersta nödfall. Det ligger i sakens natur, att solot måste vara ett starkt spel, och detta är så mycket mera af nöden, som motspelarne äga disponera talongen och sålunda kunna samla en stor trumfstyrka på en hand samt dessutom genom renonser utsätta spelaren för faran att förlora sina handkortspel. Detta senare fall kan särskildt lätt inträda, om spelaren ej har förhand, eller om han af svaghet ej vågar trumfa. På samma sätt kan i ett misèresolo lätt en långfärg samlas på en hand och renonser uppstå. Blottor och ihåligheter i ett dylikt solo äro därför vida farligare än i t. ex, muntergök eller misèregask, särskildt då fråga är om de högre solomisèrerna. Är spelaren renons i någon färg, då han spelar solomisère (eller för öfrigt misèrer i allmänhet) med slutna kort, är detta alltid en fördel, emedan han då kan få kasta ett farligt kort, om hans renonsfärg drages upp.

De antydningar om kortens värde och sättet att bjuda på dem, som vi här anfört, få för ingen del tagas alltför bokstafligt eller anses ämnade att slafviskt efterlefvas. Flere af de grundsatser, vi här angifvit, kunna endast hafva betydelse för ett mycket normalt och lugnt spel. Lika väl som en spelare någon gång kan få vida bättre entréer till det ena eller andra spelet än vi här ofvan förutsatt, lika väl han kan genom ett bud tvingas att begära ett spel på en sämre entré eller genom slutsatser från de afgifna buden våga ett spel på en entré, som under normala förhållanden ej skulle anses god. För sådana fall kunna inga regler gifvas: där är man beroende af öfning, erfarenhet och måhända någon gång af – smak.

*  *  *

Liksom det är nästan omöjligt att uppställa några konstanta regler för buden i vira, så är det också så godt som omöjligt att ens tillfredsställande skildra viraspelets