teknik, sättet att spela korten. Här inverka så många, så tillfälliga och så olika omständigheter att hvarje försök till fullständig klassificering af dem snart sagdt slutar i ett kaos. Vi få därför nöja oss med att antyda några allmänna regler för sättet att sköta spelet.
Man kan i vira spela antingen för att själf vinna en bet eller för att förmå motståndaren att sätta en eller flere betar. Hvilketdera af dessa spelsätt man bör använda, kan vara svårt nog att bestämma; bäst är att låta korten och situationen afgöra, hvilketdera sättet är lämpligast. Är man garderad i alla färger och har dessutom ett par tvåor, är detta goda drifkort, d. v. s. kort, lämpade att drifva upp spelet med utsikt till att den spelande skall gå bet. Men naturligtvis måste man vara försiktig, ty sådana kort ha föga betydelse såsom underlag för ett eget spel. I hvarje bet, som finnes uppskrifven och öppen på protokollet eller ligger i pulangen, äger hvarje spelare en tredjedel. Tager han nu hem en bet, blir hans vinst de två tredjedelar som förut tillhört hans motspelare. Drifver han åter spelaren att sätta en bet, blir hans vinst endast den tredjedel, som tillkommer honom af hvarje bet, som sättes. Under sådana förhållanden kan det visserligen synas fördelaktigare att själf vinna en bet, men man får ej glömma, att det också finnes utsikt för spelaren att sätta två, tre, fem, ja ända till tio betar. Sätter nu spelaren två betar, har därigenom motspelaren vunnit tvåtredjedels bet, eller lika mycket, som om han vunnit spelet. Sätter spelaren tre eller flere betar, blir spelet för motspelaren fördelaktigare, än om han själf fått behålla det. Har man en god entré till ett spel, bör man naturligen bjuda detta spel; man är ju då själf skyddad på samma gång man möjligen kan narra motspelaren till ett spel på svaga eller rent af dåliga kort.
Naturligen måste spelarens och de båda motspelarnes köp och spelsätt blifva mycket olika. I lägre köpspel såsom begär, turné 6 eller sjuspel, spela handkorten, som vi ofvan nämnt, en rätt viktig roll. Spelaren bör därför, så framt ej trumfentréen är alltför dålig, vid köpet ej kasta t. ex. kung och dam i en färg, och alldeles bestämdt bör detta åtminstone ej annat än undantagsvis äga rum i turné, där de goda handkorten vid ett möjligt omturné kunna blifva goda trumf. Får man vid turné en dålig färg, bör
