föregående liv hade gått igenom hela skalan, var hon långt ifrån ovillig att avsluta den genom att fånga en Bonanzamatador, vars förmögenhet var så stor, att den icke kunde betecknas med något sexsiffrigt tal. Liksom en klok soldat efter åratals tjänst ser sig om efter bekväm inkvartering, så hade hon nu kommit till Nordlandet för att bli gift. Och en vacker dag mötte hennes blixtrande ögon Floyd Vanderlips, medan han var inne i P. C. kompaniets magasin och köpte duktyg för Flossies räkning — och så var saken klar dem emellan.
Då en man är fri, kan mycket gå för sig opåtalt, som samhället genast är färdigt att fördöma, ifall han skulle vara nog obetänksam att vilja belasta sig med äktenskapliga band. Så var det nu också med Floyd Vanderlip. Flossie skulle komma och därför hördes ett svagt mummel, då Loraine Lisznayi åkte uppför huvudgatan efter hans varghundar. Hon åtföljdes av den kvinnliga reportern för »Kansas City Star», då fotografierna togos av hans område i Bonanza, och hon övervakade tillkomsten av en tidningsartikel på sex spalter. Vid detta tillfälle bjödos de bägge damerna på en kunglig middag i den för Flossie avsedda bostaden och på Flossies duktyg. Och där blev ett kommande och gående och kalasande — alltsammans visserligen fullkomligt anständigt, men det gav männen anledning att säga skarpa saker, och det väckte förargelse hos kvinnorna. Mrs Eppingwell var den enda som icke lyssnade till vad som sades. Hon hörde visserligen ett svagt och avlägset sorl av tungor som voro i verksamhet, men hon var alltid benägen för att tro godt om folk och sluta till öronen för det
