den grekiska danserskan. Men där nämndes inga namn. Det tydligaste mrs Eppingwell uttryckte sig var »den där — hm — den där fasliga kvinnan», och Sitka Charley, som tänkte på f. d. modellen upprepade som ett eko »den där — hm — den där fasliga kvinnan». Och han var alldeles överens med mrs Eppingwell, att det var orätt av en kvinna att tränga sig emellan en man och den han skulle gifta sig med. »Hon är nog bara barnet, Charley», sade hon, »det är jag säker på. Och så kommer hon hit till detta främmande land utan att ha en enda vän på platsen. Vi måste göra någonting åt saken.» Sitka Charley lovade henne sin hjälp och gick sin väg, funderande över vilken syndig kvinna denna Loraine Lisznayi måste vara och vilka ädelsinnade varelser mrs Eppingwell och Freda voro, som hyste ett så varmt intresse för den obekanta Flossies välfärd.
Mrs Eppingwell var öppen som en dag. Sitka Charley, som en gång hade ledsagat henne över Hills of Silence, tillhör äran av att ha beskrivit hennes klara genomträngande ögon, hennes klart ljudande stämma och hennes ytterligt ärliga öppenhjärtighet. Hennes läppar hade en vana att strama till, då hon uttalade en befallning, och hon brukade gå rakt på sak. Sedan hon hade gjort sina observationer på Floyd Vanderlip, vågade hon emellertid icke bete sig på detta sätt mot honom, men hon var däremot icke rädd för att bege sig ner i staden till Freda. Och det gjorde hon också; midt på ljusa dagen styrde hon kurs till danserskans bostad. Hon själv var höjd över elaka tungors förtal, osh det var även
