Sida:Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke (1918).djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


ingenting alls, sjöfarten är stängd, St. Michaels är den närmaste stationen, löpare skickas ut att sprida underrättelsen om ert brott i förväg för er, sak samma bortåt Anvik — det finns ingen möjlighet i världen för er att komma undan! Stanna nu hos mig tills stormen får rasa över. De ska glömma er helt och hållet inom en månad eller kortare tid, och antingen ni då vill ge er av till York eller inte, så kan ni gå vägen rakt fram midtför deras näsa utan att de säga smack åt er. Jag har mina egna idéer i fråga om rättvisa. När jag satte i väg efter er ut ur El Dorado och utmed stranden, var det inte för att ta fast er och överlämna er åt dem. För jag har mina egna idéer, och det där skulle inte passa i stycke med dem.»

Han tystnade, då mördaren drog upp en bönbok ur sin ficka. Med norrskenet gulaktigt glimmande i nordost, med sina huvud blottade i kölden och med bara händer hållande den heliga boken stodo de bägge männen där, medan Fortune La Pearle förestavade och den andre upprepade en ed, varmed Uri Bram besvor de ord han nyss hade sagt — en ed, som han aldrig hade för avsikt att bryta och aldrig bröt.

I dörren till kojan stannade spelaren ett ögonblick, tveksamt undrande över denne besynnerlige man, som hade ställt sig på hans sida. Men då ljus tändes, såg han att bostaden var ordentlig och utan andra invånare, och han rullade hastigt en cigarrett, medan den andre kokade kaffe. Hans muskler tinade upp i värmen, och han satt tillbakalutad med halvt låtsad lojhet, medan han uppmärksamt studerade Uris ansikte mellan de virvlande rökskyarna. Det var ett kraftigt