»Men duktig är hon i alla fall. Förbaskat galet av henne att ge sig ut på en så’n här färd, men jag tycker ändå mycket bättre om henne än om den där sortens kvinnor, som ständigt se ut som ’ta-mig-på- armen-och-bär-mig’! Hon är av samma gry som våra mödrar, Tommy, så du får väl ha överseende med hennes morskhet. Behövs en duktig kvinna för att föda en duktig man. Ingen suger mannamod från ett modersbröst som tillhör en pjåskig kvinna. En ko kan aldrig föda en tiger.»
»Och när de ä’ oresonliga, ska vi bara ha fördrag med dem, eller vad?»
»Det vore nog bäst. En skarp slidkniv skär djupare sår än en slö — men det är inte något skäl för att man skulle hacka bort eggen på den.»
»Det kan du nog ha rätt i, men blir det fråga om kvinnfolk, så tror jag nog att jag vill ha en som är litet mindre vass.»
»Vad kan du veta om det?» frågade Dick.
»Något ändå.» Tommy sträckte sig efter ett par av Mollys våta strumpor och slätade ut dem över sina knän, för att de skulle torka.
Dick såg på honom med retlig min och gick sedan och grävde i hennes nattsäck, varur han fiskade upp åtskilliga fuktiga klädespersedlar, som han bredde ut till torkning i hettan från spiseln.
»Vill minnas du har sagt, att du aldrig har varit gift?» sade han.
»Har jag? Nå, det har jag då inte heller — det vill säga — jo, så sannerligen har jag inte det! Och det med en så präktig kvinna, som någonsin har lagat mat åt en man.»
