Varför? Din hustru är en Siwash. Ar det inte så? Och det är inte bra. Därför dör jag. Ge mig ditt löfte. Kyss mig till tecken att du lovar.’
Jag kysste henne och hon slumrade in, viskande: ’Det är bra.’ I de allra sista ögonblicken, då jag höll mitt öra intill hennes läppar, vaknade hon upp ännu en gång. ’Kom ihåg dina löften, Tommy, kom ihåg!’ Och så dog hon i barnsbörd däruppe vid Chilcat Station.»
Tältet krängde över och plattade nästan till sig för stormen. Dick stoppade sin pipa på nytt, medan Tommy lagade te och satte det åt sidan på spiseln till Mollys återkomst.
Och hon med de blixtrande ögonen och med yankeeblodet i ådrorna? Förblindad av isregn och storm, vacklande, fallande, krypande på händer och knän, storknande av blåsten, som trängde in i hennes strupe, var hon på återväg till tältet. Den stora packen, som var fastspänd på hennes skuldror, anfölls av stormen med fullt raseri. Hon fingrade matt på de hopknutna dörrskynkena, men det var Tommy och Dick som löste dem och kastade dem åt sidan. Så gjorde hon en sista kraftansträngning, stapplade in och föll utmattad till golvet.
Tommy spände upp remmarna och tog ifrån henne packen. Då han lyfte upp den, hördes ett skrammel av kittlar och pannor. Dick, som höll på att hälla whisky i en mugg, upphörde med detta, medan han blinkade åt kamraten på andra sidan om henne. Tommy blinkade tillbaka. Hans läppar formade ordet: »Kläder!» men Dick skakade förebrående på huvudet.
