Sida:Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke (1918).djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


MANNEN MED ÄRRET.


Jacob Kent hade lidit av snikenhet i hela sitt liv. Det hade i sin tur alstrat en kronisk misstänksamhet hos honom, och hans karaktär och sinnelag hade blivit så förvridna, att han var en ganska obehaglig människa att ha att göra med. Han hade för övrigt också anlag för att gå i sömnen och hade mycket bestämda idéer. Ända från sin barndom hade han arbetat som klädvävare, tills Klondykefebern fick makt med honom och drev honom ur vävstolen. Hans koja stod halvvägs mellan Sixty Mile Post och Stuart River, och de som hade för vana att färdas den vägen till Dawson liknade honom vid en rövarfurste, som satt där i sin borg och fordrade tull av de karavaner, som begagnade sig av hans illa hållna vägar. Och då ett visst mått av rafflande historier behövdes för att skildra denna personlighet, visade de mindre civiliserade vägfararna från Stuart River stor benägenhet att beskriva honom på ett ännu mera primitivt sätt med synnerligen starka adjektiv.

Hyddan var emellertid icke hans; den hade byggts för flera år sedan av ett par guldgrävare, som hade fått ett skogsskifte där på platsen i sin inmutning. De hade alltid visat sig mycket gästvänliga, och även