Sida:Hans nåds testamente 1919.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


IX.
Hans nåd spelar écarté. Fjärde skärmytslingen.

Lena, som av en händelse kom att stå under herr Pers öppna fönster — se, det var så, att hon skulle gå till inspektorsflygeln med fru Enbergs nytvättade kalsonger, men så tyckte hon — Lena hörde tydligt, hur Blenda »fälades» däruppe. —

Tänka sig! Hon skulle ju vara liksom trolovad med Jakob, sa’ de. Men fästmannen var i Tanningestugan — jo, jo.

Med en sådan mor, så!

Jesses så hon gick på! Att hon inte hade någon skam i sig. Mitt på ljusa dagen!

Nu — det lät nästan som gråt — —

Jo då, hon grät, jämmerligt. Och herr Per brummade så ängsligt, det lät riktigt ynkligt. —

Lena, som hade ett känsligt hjärta, snöt sig i kalsongerna.

Nu var det tyst däruppe.

Lena stoppade kalsongerna under förklädet och gick till köket för att tala med Beda.

Asterisk.svg

Baronen hade njutit en knapp halvtimmes förmiddagssömn, och i stället för filbunke hade han, följande fru Enbergs något förvirrade och barbariska matsedel, förtärt omelett och kall and. Och dock — i trots härav — befann sig hans nåd vid yppersta lynne.


108