IX.
Hans nåd spelar écarté. Fjärde skärmytslingen.
Lena, som av en händelse kom att stå under herr Pers öppna fönster — se, det var så, att hon skulle gå till inspektorsflygeln med fru Enbergs nytvättade kalsonger, men så tyckte hon — Lena hörde tydligt, hur Blenda »fälades» däruppe. —
Tänka sig! Hon skulle ju vara liksom trolovad med Jakob, sa’ de. Men fästmannen var i Tanningestugan — jo, jo.
Med en sådan mor, så!
Jesses så hon gick på! Att hon inte hade någon skam i sig. Mitt på ljusa dagen!
Nu — det lät nästan som gråt — —
Jo då, hon grät, jämmerligt. Och herr Per brummade så ängsligt, det lät riktigt ynkligt. —
Lena, som hade ett känsligt hjärta, snöt sig i kalsongerna.
Nu var det tyst däruppe.
Lena stoppade kalsongerna under förklädet och gick till köket för att tala med Beda.
Baronen hade njutit en knapp halvtimmes förmiddagssömn, och i stället för filbunke hade han, följande fru Enbergs något förvirrade och barbariska matsedel, förtärt omelett och kall and. Och dock — i trots härav — befann sig hans nåd vid yppersta lynne.
108
