Sida:Hans nåds testamente 1919.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


född donna Julia di Bartolomeo de Bartolomei. Det sköna praktfullt inbundna diktverket hade gjort ett djupt intryck på Amalias känsliga och romantiska sinne. Och hennes son insåg icke, varför madame de Staëls skapelse ej skulle kunna göra ett lika djupt intryck på honom — helst som han från sin salig far icke hade några litterära traditioner att fullfölja.

Med varsam hand tog Vickberg spillrorna av den gyllene Corinne och lade dem på bordet.

— Ers nåd!

En väldig, uppvaknandets snarkning skakade den friherrliga kroppshyddan, huvudet restes och sjönk bakåt, ögonen öppnades klippande.

Va — vasa? — Var hava vi snuset?

— Klockan är en kvart på sex. Jag har att anmäla för nådig baron häradshövding Björners ankomst. Behagade ers nåd justera sin toalett? —

— Tjihihitt — Gud hjälpe oss, Vickberg! Tack, tack. — Vasa? En kvart på sex? Då kommer krummeluren för tidigt. Ska vi äta mat nu?

— Ers nåd behagar dinera om trekvart. Under tiden promenerar sig häradshövdingen i parken.

— Nå så. Käppen! Nå, min söte, han har ju reda på de goda människorna. Skall den här Abraham Björner vara någon sorts hederlig karl?

— Utan tvivel, ers nåd. Nära befryndad med Liljorna och således även något med vårt hus!

— Hi, hi — en förbålt dålig rekommendation, han kommer med. Men vi ska väl se till.

Toni utvecklade sina vackraste egenskaper. Han var alltför inbunden och drömmande och alltför litet solid för att vara en verkligt god betjänt. Men så snart det gällde att passa upp vid dukat bord, vaknade hans medfödda anlag. Tonis far, farfar och troligen även farfarsfar hade varit taffeltäckare i det Bartolomeiska

22