— Mina egendomar Björkenäs och Klockeberga med underlydande, allt mitt lösöre för såvitt det icke är av fideikommissnatur, samtliga i min portfölj befintliga obligationer, aktier och depositionsbevis tillfalla efter min död Jakob Enberg dock med skyldighet för honom att av dessa tillgångar till vissa personer utbetala närmare specificerade livstidspensioner. Dock träder icke detta testamente i kraft och utbetalas icke till sagde Enberg ett öre, förrän han blivit lagligen vigd vid min dotter Blenda. — Vasa? Kom sen med Hylteniussar på Björkenäs och Klockeberga, min söte bror. Vasa?
Hans nåd skakade av glad och triumferande sinnesrörelse. Häradshövdingens dumt häpna min gav honom en försmak av födelsedagens fröjder.
III.
Barnen vandra upp till Tanningestugan.
Lars, kusken, förevisade stallet, under det att häradshövdingens skjuts spändes för. Abraham Björner hade hästintressen i släkten och ville gärna vara kännare. Inför Lars kände han sig emellertid ej fullt så säker i sadeln och nöjde sig med att i högst allmänna ordalag berömma stall och besättning.
— Å ja vars. Men inte är det, va det har varit. Hans nåd har inte samma sinne för tocke här, som han har haft. Nu sen bena blitt sådana. Nej, det har han inte. Det är just bara Jakob, som går här nere. — Ellers är det just Jakobs häst, den där.
— Så. Hm. Ett präktigt djur. — Jaså, unge herr Enberg håller sig med häst?
30
