Sida:Hans nåds testamente 1919.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


skulle han nu bra gärna vilja komma till sak. Middagen började kännas en smula tyngande.

— Det är således några enskilda personer —?

— Alldeles. Det äger sin riktighet. Men fördöme mig om söte bror står på listan! — Jaja, ta inte illa upp. Cousin blir exekutor, och dusören skall bliva rundlig.

Björner bugade värdigt men förbindligt. Dusör var ju visserligen icke någon passande benämning på en v. häradshövdings arvode. Men i detta fall hade Björner mera sinne för ordens innebörd än för deras lydelse.

— Nå. Nu är det inte meningen, att vi ska göra det här i dag. Vi ska bara sätta ihop ett litet koncept. Det får cousin sedermera skriva rent riktigt prydligt, vasa? — Och på födelsedagen underteckna vi i syster Julias och andra kära släktingars närvaro. Vasa?

— Men — förlåt — tror inte farbror — att det möjligen kunde störa den allmänna glädjen. En sådan överraskning — —

— Sir han, min krummelur, överraskningar och födelsedagar det hör ihop. Men kanske söte bror har något att invända?

— Naturligtvis inte! Naturligtvis inte! Jag har endast att efterkomma min huvudmans önskningar.

Baronen fingrade på sin stora näsa, fnös och nös av kittling och förakt.

— Då kunna vi således nämna arvingen — —

— Arvingen? En universalarvinge! Å, då behöver jag inte fråga efter namnet, åtminstone inte efter hennes förnamn, ha, ha — —

— Va fan har han så förbålt roligt åt? Jakob är förnamnet, och som efternamn sätta vi Enberg.

— Hur sa’? Va behagas? Menar farbror — ? Är det inte Blenda?


29