Om än allt detta efter moderna begrepp icke utgjorde någon över sig vederhäftig finansiering och rent av efter några år kom att ingå som led i en jättelik svindel, så innebar det likväl en jämnhet i tillströmningen av kredit till statskassan, vartill man i flertalet fastlandsstater alldeles saknade motstycke. Också på statskreditens område kännetecknas, bland de senare, närmast Frankrikes finanser av samma bottenlösa och hopplösa oreda, som vi redan förut betraktat i fråga om de mer regelbundna inkomsterna. För det första saknades nämligen där all ordnad kapitalmarknad. För det andra var förvaltningen ännu mer korrumperad än i England och, från de högsta ämbetsmännen nedåt, intresserad i missbruken; finansministrarna fingo t. ex. 300 000 livres (omkr. 450 000 francs efter silvervärde) vart 6:e år vid övergången till ny skatteförpaktning och slutade vanligen som stenrika i en tid, då staten nästan som regel saknade medel för dagen. För det tredje ledo kungarna, fria från all kontroll utifrån, av fullständig oförmåga att underkasta sig någon som helst planmässighet i sin hushållning. Ludvig XIV var den som härvidlag hade det tyngsta ansvaret, åtminstone så till vida som allt på hans tid tog förut oanade dimensioner, och förvirringen under den tid som nu sysselsätter oss belyses på ett verkligt förtjänstfullt sätt av följande budgetsummor (i mill. livres, på inkomstsidan tydligen frånsett alla extraordinära inkomstkällor):
| Total- inkomster |
Total- utgifter |
Total- brist | ||
| 1700—1706 | . . . . . . . . | 350 | 1 100 | 750 |
| 1708—1715 | . . . . . . . . | 461 | 1 914 | 1 453 |
| Summa | 811 | 3 014 | 2 203 |
