Kort efteråt avgav handlanden Weduvar på de mindre stapelstädernas vägnar det memorial som här nyss åberopats. Memorialet utgår från samma förutsättningar som motsidan, nämligen att frakterna ej skola få gå ur landet, men detta måste enligt Weduvars mening ske genom att alla svenska fartyg få samma förmåner framför de utländska och att nederlagsfrihet lämnas åt alla stapelstäderna, och lika nyttigt som detta vore, lika betänkligt vore det att förbjuda främmande nationer att hitföra andra varor än deras eget lands produkter. Man finner samma uppfattning som hos motsidan i fråga om handelns betydelse, faran av utflöde av ädla metaller genom ogynnsam handelsbalans o. s. v.; och Weduvar förordar därför också ivrigt tullpremieringen för inhemska fartyg. Det är först då man vill gå ytterligare ett steg, som han framhåller nyttan av utlänningars handel och sjöfart i Sverige — utan att draga den slutsatsen, att den då ej heller borde betungas mer än den inhemska. Ingenting kan vara mer karakteristiskt för hur ekonomiska idéer begagnas i de ekonomiska intressenas strider på det politiska området. Från sin ståndpunkt har emellertid Weduvar nått fram till en protest mot tanken på produktplakatet som sådan, icke blott mot dess utfärdande i förtid, och därmed står han ensam för en tid framåt.
Emellertid kvarstodo dessutom utrikespolitiska betänkligheter, särskilt faran av att stöta sig med England, och lantmarskalken, sedermera riksrådet Sven Lagerberg önskade använda hela saken närmast som ett påtryckningsmedel på England för att framdriva en i förbundstraktaten förutsedd svensk-engelsk handelstraktat. För att få klarhet i de olika frågorna be-
