mindre ökning för Stockholm än medeltalet — allt i rak strid med vad produktplakatet som sådant skulle ha medfört. Fortfarande ägde Stockholm och Göteborg emellertid 31 av de 36 fartygen på minst 100 läster, och blott två andra städer hade fått var sin nya Spaniefarare, så att någon nämnvärd utjämning av förhållandet mellan de två största städerna å ena sidan och de övriga å den andra hade ej ägt rum.
Ju längre man kommer från tidpunkten för produktplakatets tillkomst, desto mer svårbestämbart blir dess samband med handelsflottans utveckling. Då det mig tillgängliga statistiska materialet dessutom är både ojämnt och otillförlitligt, må det därför vara nog att återge uppgifterna från en av J. F. Nyström. (i hans avhandling om näringarna i slutet av Frihetstiden) publicerad statistik för år 1774. Enligt denna skulle den svenska handelsflottan då ha bestått av 664 fartyg om 36 654 läster, i fråga om fartygsantalet den ganska anspråkslösa ökningen sedan år 1726 av 381⁄2 %, för lästetalet däremot en betydligt större ökning, sannolikt omkring 66 %.[1] I betraktande av att 1693 års sekreta proposition på sin tid hade redovisat 750 fartyg, är siffran ej mycket stor, ens om man räknar med att åtskilliga utländska fartyg vid det tidigare tillfället seglade under svensk flagg. Det är dock möjligt att fartygens storlek hade vuxit sedan Karl XI:s tid; mellan åren 1726 och 1774 får man i varje fall en ökning av medelstorleken från 46 till 55 läster. Produktplakatets naturliga verkan var också att öka de större fartygens antal snarare än hela handelsflottans, ty för kortare
