Dessa siffror äro minst sagt påfallande. De visa, att sjöfarten på Sydeuropa — om man däri inräknar Frankrike — representerade i allmänhet omkring en tredjedel av det svenska tonnaget och i vissa fall nådde ännu högre. Den starka allmänna uppgången i landets sjöfart mot Frihetstidens slut och Gustavianska tidens början har delvis sin motsvarighet på dess sydeuropeiska område; också här växa de absoluta talen avsevärt, ehuru de relativa något gå tillbaka. Sjöfarten mellan de sydeuropeiska länderna och Sverige bedrevs så gott som uteslutande med svenska fartyg; blott i fråga om Frankrike förekommer utländskt tonnage av någon betydelse.
Lägets innebörd framträder ännu mer slående i detta fall än i det förra genom en jämförelse med nutida förhållanden. Ty under innevarande århundrades tre första femårsperioder utgjorde medeltalen för sjöfarten med svenska fartyg mellan Sverige och de här nämnda länderna mellan 6 och 62⁄3 % av hela motsvarande sjöfart på alla europeiska länder (de utomeuropeiska förefaller det lämpligast att utesluta ur jämförelsen), d. v. s. den relativa andelen för vår sjöfart på Sydeuropa var fem till sju gånger så stor under Frihetstiden som omedelbart före världskriget.[1] Och likväl mäter ej ens denna enorma olikhet fullt vidden av förändringen. Ty det av de nu ifrågavarande länderna som i vår egen tid spelar huvudrollen är avgjort Frankrike, medan detta land under Frihetstiden utgjorde blott en mindre del av det hela. Vilken betydelse denna sistnämnda synpunkt har framgår om man utesluter
- ↑ Siffrorna för Levanten ingå åtminstone som regel icke i de här bearbetade Frihetstidsuppgifterna.
