eller mindre förenklade förutsättningar, med närmare eller fjärmare anslutning till den starkt sammansatta verkligheten. Risken ligger därvid främst i att de under givna förutsättningar riktiga slutsatserna bli otillämpliga på det faktiska läget, utan att nationalekonomen tillräckligt beaktar skillnaden. Hans frestelse är sålunda att förenkla problemen för mycket, att ej draga in under sin betraktelse tillräckligt många av det faktiska livets faktorer, att ej verifiera sina teoretiska resultat ens i de fall då detta kan ske. Särskilt frestas han lätt att förbise eller bagatellisera verkan av individualföreteelser, sådana som en patriotisk offervillighet eller ovanlig altruism, ej därför att deras verkan är omöjlig att indraga i betraktelserna — ty det är ingalunda fallet — utan blott därför att tillvaron förefaller honom enklare än den är. T. o. m. en sådan faktor som stora ändringar i penningvärdet kan det hända en i lugnare och mindre revolutionerande tider än vår uppvuxen nationalekonom att lämna ur räkningen.
En historiker, särskilt när han ej specialiserat sig på någon särskild sida av samhällslivet utan är verklig allmän historiker, går, i starkaste motsats härtill, med sin första tanke till den oerhörda mångsidigheten i utvecklingen, hans strävan är att få med så många inverkande faktorer som möjligt, för att därigenom nå en syntetisk förklaring av tillvaron i dess konkreta mångfald. Historikern har alltså ingen tanke på att avsiktligt utesluta ur sin betraktelse något som faktiskt har förelegat, utan han gör det blott av nödtvång, i den mån hans grepp eller hans kunskaper ej förmå omspänna allt. Därför renodlar han det minsta möjliga, abstra-
3. — Heckscher, Ekonomi och historia.
