exempelvis i titeln på den begåvade tyske merkantilisten Johann Joachim Bechers huvudarbete, Politische Discurs von den eigentlichen Ursachen des Auff- und Abnehmens der Städt, Länder und Republicken (1668 och 1673); och att en liknande ”dynamisk” synpunkt föresvävat även den klassiska nationalekonomiens grundläggare finner man av att han kallade sitt arbete An Inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations.
Otvivelaktigt föreligger det vid nationalekonomiska undersökningar av detta slag utom alla andra svårigheter en fara för närsynthet, en fara att räkna med kända storheter och att underskatta människoandens förmåga att omforma det ekonomiska livets grundförutsättningar. Sannolikt kan ingen vetenskap, och i varje fall icke den ekonomiska, på förhand mäta räckvidden av ändringar som skapas av intuition och fantasi, och det är därför en särskilt farlig frestelse att tilltro sig någon objektivt grundad mening därom. Efteråt kan vetenskapen visserligen ofta fastställa, varpå en förändring har berott, men i förväg kan den ekonomiska vetenskapen sällan göra mer än att visa, hur pass omvälvande en förändring måste vara för att ett visst mål skall kunna nås. En huvudanledning till denna starka begränsning i nationalekonomiens förmåga att lösa ”dynamiska” uppgifter är att förändringarna vanligen utgå från företeelser som ligga utanför det ekonomiska livets egen sfär, sådana som teknikens beskaffenhet och de mänskliga behoven.
