komma att gälla också den arbetskraft de sysselsätta, vilket tydligen innebär, att arbetslönen stiger, d. v. s. populärt uttryckt, att det ifrågavarande samhällets arbetare få gagn av banbrytarna icke blott i egenskap av konsumenter utan också som producenter. Å andra sidan måste det tilläggas, att det nu senast ifrågavarande resultatet icke inträder med någon nödvändighet utan beror av den riktning banbrytarnas nya produktion liksom deras nya konsumtion tar.
Om vi emellertid nu närmast tänka på det först behandlade, sålunda gagnet av det allmänt ökade ekonomiska resultatet — betyder detta alltså obetingat att ett samhälle som helhet drar omedelbar nytta av ovanligt stor ekonomisk duglighet hos en del av sina medlemmar? Som regel är det ganska säkert fallet. Men det är viktigt att klargöra för sig varpå det i så fall beror, och svaret ligger i vad som nu sagts: det sker blott i den mån samhällets övriga medborgare taga de särskilt dugligas prestationer i anspråk, äro deras avnämare eller konsumenter, byta med dem. Man kan peka på åtskilliga större och mindre exempel, där detta endast i obetydlig grad är fallet, och på enstaka exempel, där det ej är fallet alls; alla måste de anses som undantag från det vanliga, men knappast alla som betydelselösa undantag.
Sålunda kan man nämna den sällsynt stora företagarbegåvningen C. F. Tietgens skapelse Det store nordiske Telegrafselskab. Det kan knappast ha haft större direkt betydelse för Danmark utöver de vinster det berett aktieägarna — den indirekta betydelsen av att ha utbrett det danska namnets anseende över stora delar av jorden då lämnad å sido. Andra exempel av likartat
