osäkerhet. Det är ingen klok hushållning att, medan vi förskansa oss mot farsoter och utländska inkräktare, vidmakthålla härar av otämda hunner mitt inom våra egna gränser. En dag vad det lider kunna dessa hunner uppresa sig okallade och då står hela vår odling i ljus låga. Det är därför man icke kan annat än önska att någon riksdagsman, som verkligen åstundar att förknippa allvarliga uppgifter med sitt mandat, utan dröjsmål skall väcka en motion, att riksdagen måtte ingå till k. m : t med anhållan om pöbelns snara och fullständiga avskaffande.
Det är visserligen rimligt att en sådan motion finge bereda sig att i förstone möta betänkligheter och segt motstånd. Å ena sidan skulle de maktägande måhända tänka ungefär sålunda: Om vi en gång råka ut för missödet att få en riktigt usel regering, kan denna tilläventyrs dock alltid stödja sig på pöbeln. Med pöbelns hjälp kan man till och med upprätta envälde och skapa tyranner.
Å andra sidan kunde det finnas en och annan partiledare, vilken, om pöbeln helt och hållet avskaffades, plötsligt skulle känna sig som en galeja utan segel. Han skulle därför troligen säga till sig själv: Om vi icke bibehålla pöbeln, huru skola vi väl då, när nöd kräver, hastigt kunna göra en kupp? Advocerande lagtolkare, egennyttiga rådgivare och lustighetsmakare av tarvligaste slag skola samla sig kring tronen utan att det längre finnes någon makt, som förmår att driva bort dem. En allmän stagnation kommer att inträda i det
