finns ett stycke obruten mark, ett barbariskt, svårtillgängligt urskogssnår, som ännu väntar sin Bröt-Anund och vilket skulle kunna kallas: de olika folklynnenas filosofi. Den får icke byggas enbart på känslor utan på såväl jämförande som inåtblickande undersökning. Den får varken gå det ena eller andra partiets ärenden utan endast besjälas av en vetenskaps kärlek till ämnet och sanningen. Nåväl, samla på ditt bord de ytterst få bland våra skrifter, där en eller annan sida eller några lösryckta meningar röja åtminstone ett bemödande i denna riktning, och säg mig, om där förekomma så synnerligen många smickrande överord om det svenska!
Jag har nu berört den ena av de huvudpunkter, där vi icke äro eniga. Låt oss nu övergå till den andra.
Du säger, att jag klyver nationen på tvären och endast vill tänka mig ett nationellt upplysningsparti bland det lyckligt lottade fåtalet ovan strecket. Det är riktigt, ty det skulle vara en motsägelse att söka ett upplysningsparti, där det ännu icke finns upplysning. Trots allt klyver du emellertid själv nationen på tvären, när du huvudsakligast söker det nationella under strecket hos de djupa leden och särskilt lantbefolkningen.
Bonddräkterna, de röda stugorna, barrskogarna och de små mörka sjöarna — allt detta är givetvis innerligt sammanvuxet med vårt liv och våra föreställningar och därför en ej oväsentlig del av det svenska. Det är framför allt något som blivit oss kärt, som vi älska att avteckna och
